 |
|
 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Annerstaskolan, Flemingsberg, Stockholm Stark piri-piri-kyckling, bakpotatis med läcker sillröra, maträtter från filmens värld och så focaccia på skrädmjöl. Det kompetenta kockteamet med Michael Bäckman i spetsen får såväl små som stora matgästers smaklökar att dansa av glädje.   Från vänster: Khandan Jebouri, Stefan Nilsson, Pari Sharif, Helena Dalborg och Michael Bäckman. När vi besöker restaurangen i oktober 2009 avslöjas en annan framgångsfaktor för skolmaten, nämligen den vänlige men bestämde rektorn Björn Grunstein. 
Enligt Björn är god skolmat ett sätt att visa för eleverna att de är betydelsefulla.
Resultatet är bland annat att stämningen i skolan är god
och man inte behövt klottersanera på skolan på många år.
Så länge restaurangen håller samma budget som den tidigare upphandlade entreprenören
så är Björn mer än nöjd med ekonomin.
Och inte undra på, då man nu lyckas laga många fler portioner till samma kostnad som tidigare.
Alla portioner behövs då eleverna äter mer än tidigare.
När Michael Bäckman anställdes var det viktigt för rektorn att man i annonsen sökte en restaurangchef, inte en husmor.
Som nyanställd lovade MB sen att skolan inom tre år skulle ha Sveriges bästa skolmat.
Något som också infriades då skolrestaurangen fått flera utmärkelser.
Alternativrätter finns varje dag och uppmuntran stor på flera olika sätt till att äta "grönt",
det gröna är både blandade sallader och rena råvaror i läckra och ätvänliga former.
Närproducerat och ekologiskt efterfrågas alltid hos leverantörerna.Var inte rädd att ställa krav på leverantörerna och fråga efter extrapriser på partier med hög kvalitet, säger MB. 
Skolans matgäster har sin bakgrund i mer än 40 olika nationaliteter.
Flera i köket har också bakgrund i ett annat land än Sverige. Kockarna inspireras av sitt hemlands kryddningar och recept.
Att informera om maten och restaurangen är prioriterat.
Den dataintresserade kocken får på arbetstid lägga upp information och inspiration från restaurangen på
restaurangens egen hemsida.
Stämningen i restaurangen är pigg men inte bullrig.
Kockarna har självklar pondus och rör sig ute i restaurangen under hela lunchserveringen.
Vänliga ord flyger genom luften och eleverna vill ofta tacka för maten personligen.
Lärarna äter med eleverna, ända upp i högstadiet.
Inredningen är stilren, modern med färgklickar, enkel i sin utformning.
En av tavlorna är gjord av tacksamma elever.
Någon speciell utrustning för att dämpa ljudnivån har inte behövts.
De uppmärksamma vuxna dämpar när det behövs.- Enda problemet är väl när jag serverar något nytt och extra gott, då blir lärarna själva så till sig att det kan bli lite stökigt en stund, säger MB skrattande. 
Vi lämnar så motvilligt restaurangen efter ännu en minnesvärd upplevelse,
nämligen att ha fått lyssna till rektorns framtidsdröm.
Han vill att poliserna i närområdet regelbundet ska äta sin lunch i skolrestaurangen!
En tanke som låter lika galen som genial.
Varför inte visa hur skolmaten kan bygga broar och länka samman grupper som skulle ha stor nytta av att få mötas i ett trevligt sammanhang
- nämligen över en skollunch lagad på Annerstaskolan.
Vi kan inte annat än hålla med. Och önska att alla, poliser eller inte, fick vara matgäster på Annersta.--- Samtliga foton: Jonas Persson, utom personal och "Skrädmjölsfoccacia", Annika Unt Widell.
|
|||
|
||||||||||||
|
||||||||||||
 |
||||||||||||
 |
||||||||||||
